Vad vore julen utan doft av gran och åtminstone ett par barr i strumplästen? Julgranen är en av våra främsta högtidssymboler, men ur ett historiskt perspektiv har vi faktiskt inte pyntat granen så länge.
Granen är en viktig stämningshöjare under jultider och bara i Sverige köper vi cirka 3 miljoner julgranar varje år. Lådor fyllda med ljusslingor, färgglada kulor och girlanger plockas upp från källarförrådet då det blivit hög tid att klä julgranen varje år. Men hur kommer det sig att vi pyntar julgranen?
Julgranen har sitt ursprung i Tyskland där den etablerades under tidigt 1400-tal. Tyska protestanter började ta in och dekorera träd i sina hem i vilket blev början till en tradition som senare förekom i de övre samhällsskikten i städerna. Tids nog spred sig traditionen ut till landsbygden.
Till Sverige kom julgranen först långt senare. Det sägs att den första pyntade granen stod hemma hos familjen Wrede-Sparre på Stora Sundby i Södermanland, julen 1741.
Runt 1840-talet började ordet "julgran" dyka upp i svenskan och julgranen började successivt sprida sig från herrgårdar och prästgårdar till övriga hem. Först i slutet på 1800-talet blev julgranen allmänt förekommande i våra svenska hem.
De tidiga julgranarna var i regel små och stod i en kruka på bordet eller hängdes upp i taket. De dekorerades med levande ljus, frukt och sötsaker. Äpplen hängdes i granen för att tynga ner grenarna för de levande ljusen att stå rakt.
Från slutet av 1800-talet gick det att köpa färdiga julgransdekorationer av papper, halm och kristyr, och glaskulor började importeras från Tyskland. I större svenska städer fanns det även smällkarameller att köpa i butik. Undert tidigt 1900-tal blev det vanligt att pynta med girlanger av svenska flaggan, och den moderna gran vi ser idag började ta form i våra svenska hem.
I svenska städer kunde man från mitten av 1800-talet köpa färdiga julgransdekorationer som i mångt och mycket används i våra julgranar än idag.
