Vårens unga gräs kan innehålla mycket energi, protein och vattenlösliga kolhydrater, ofta förkortat WSC. Till WSC hör bland annat olika sockerarter och fruktan. Innehållet varierar beroende på exempelvis gräsets utvecklingsstadium, väder, temperatur, ljus och tillväxtförhållanden.
Det näringsrika betet kan vara värdefullt för hästar med ett högt näringsbehov, exempelvis dräktiga/digivande ston och växande unghästar. För lättfödda hästar och individer med insulinproblem eller tidigare fång kan ett stort intag däremot innebära en risk. Målet är därför att hitta en betesrutin som ger hästen möjlighet till rörelse och utevistelse utan att energiintaget blir för stort.
Vårens första gräs
Hästen är anpassad till att äta fiberrikt växtmaterial under en stor del av dygnet. Under vintern består foderstaten vanligtvis främst av hö eller hösilage. När färskt gräs börjar växa innebär det därför ett foderbyte, även om både vallfoder och bete är grovfoder.
Det späda vårgräset kan vara näringsrikt, men gräsets innehåll går inte att avgöra enbart genom att titta på det. Halterna av socker och andra vattenlösliga kolhydrater kan förändras både under dygnet och mellan olika dagar. Kalla nätter, frost, starkt solljus, torka och andra förhållanden som påverkar gräsets tillväxt kan också påverka halterna. Utgå därför inte från att en viss tid på dygnet alltid är säker för en känslig häst.
Vänj hästen gradvis vid betet
En stegvis introduktion ger hästens grovtarm och mikroorganismer tid att anpassa sig till det nya fodret. Börja med en begränsad mängd gräs och öka tillgången successivt. Hur snabbt introduktionen kan ske beror bland annat på hästens hull och hälsostatus, betets kvalitet och hur mycket gräs hästen faktiskt kan äta.
Det finns flera sätt att styra betesintaget. Betestiden kan anpassas, hagen kan delas in och betas i mindre sektioner eller så kan hästen använda en väl utprovad betesreducerare. En gräsfattig hage kan också vara ett alternativ, men hästen behöver fortfarande tillgång till en lämplig mängd grovfoder och ska inte lämnas utan något att äta under långa perioder.
Kontrollera hästens hull regelbundet under hela betessäsongen. Titta inte bara på magen, som kan variera beroende på hur mycket grovfoder hästen har ätit. Känn även över bland annat revben, nacke, mankam och området runt svansroten. Ett viktmåttband kan vara ett bra hjälpmedel för att följa förändringar över tid.
Begränsa intaget – inte bara tiden
Att korta tiden på betet kan minska intaget, men effekten varierar mellan olika hästar. Vissa individer anpassar sitt ätbeteende och äter snabbt och intensivt när de får tillgång till gräs. En kortare betestid innebär därför inte automatiskt ett proportionellt mindre gräsintag.
För en lättfödd häst eller överviktig häst är det ofta mer effektivt att kombinera flera åtgärder, exempelvis:
- en successiv tillvänjning
- en gräsfattigare hage eller kontrollerad stripbetning
- en korrekt utprovad betesreducerare
- regelbunden motion, anpassad efter hästens hälsa
- tät uppföljning av hull och viktutveckling.
En betesreducerare ska passa väl, användas med omdöme, kontrolleras dagligen och inte orsaka skav eller hindra hästen från att dricka. Hästen behöver också kunna fungera tryggt tillsammans med andra hästar.
Anpassa resten av foderstaten
Hur hästen ska utfodras under betesperioden beror bland annat på betestiden, grästillgången, hästens hull, arbetsnivå och individuella näringsbehov. En häst som håller ett lagom hull på ett näringsrikt bete behöver inte självklart ett traditionellt kraftfoder. Däremot kan foderstaten behöva kompletteras med salt samt mineraler och vitaminer utifrån betets och den övriga foderstatens innehåll.
Om hästen går upp i vikt bör hela foderstaten ses över. Målet är att minska energiintaget utan att hästen får för lite fibrer, protein, mineraler eller vitaminer. Undvik snabba och kraftiga foderbegränsningar. Ta gärna hjälp av en foderrådgivare för att utforma en balanserad plan.
Hästar som tidigare har haft fång, är kraftigt överviktiga eller har konstaterad insulinproblematik behöver en individuellt anpassad betesstrategi. Rådgör med veterinär innan hästen släpps på bete. Kontakta veterinär omgående vid misstänkta symtom på fång, exempelvis ökad värme i hovarna, tydlig digitalpuls, ovilja att röra sig eller avlastande kroppsställning.
